I Malmö, har man efter en anmälan till Skolinspektionen, förbjudit att visa film på en förskola. Ett barn har fått mardrömmar efter att ha sett ”Alfons och odjuret”. Föräldrarna anser att filmen har varit för skrämmande för barnet ”Förskolan visar alldeles för mycket film i verksamheten utan pedagogisk anledning.”

Jag utgår ifrån att barnen inte har blivit lämnade ensamma under filmvisningen, jag hoppas verkligen att man hade ett pedagogiskt samtal om vad som händer i filmen. Jag vet inte heller hur gammalt barnet ifråga är. Boken och därmed filmen som är gjord exakt enligt sin förlaga är riktad till barn i åldern 3-6 år. Filmen handlar om mobbing, om att göra fel och försöka göra rätt igen, den handlar om att ångra sig, att ta ansvar för sina handlingar och vara en bra kompis. Det är saker som alla barn och vuxna har upplevt. Det är ingen lyckokaka till film, det är tuffa frågor som tas upp, men den slutar bra. Det finns en lärdom att dra, det är en historia som man kan prata om med barn långt upp i åldrarna.

Självklart så kan jag förstå föräldrarnas oro. Jag ställer mig dock frågande till hur de ska kunna vakta sitt barn mot all världens ondska och hur barnet ska kunna lära sig att hantera sin oro, om det aldrig får prata om otäcka saker? Jag har själv gjort en del dundertabbar med framförallt vårt äldsta barn. Vår dåvarande fyraåring fick en box med filmer om elefanten Babar. Hans mamma blir skjuten inledningsvis. Detta visar inte svt i sina klipp, men man har inte tagit bort det i dvd boxen. Det krävdes många diskussioner för att barnet skulle förstå att mammor inte var generella byten på jaktmarknaden. Att jag inte skulle bli skjuten för att jag var en mamma. Själv avskydde jag Disneys Bambi, då även denna mamma blir skjuten.

Jag tror att alla barn har sin individuella utvecklingsnivå. Kanske är det där pedagogerna möjligtvis har brustit i sitt ansvar. Det är inte meningen att man ska gå till förskolan och sedan få mardrömmar. Detta barn var uppenbarligen inte redo för att se ”Alfons och odjuret”. Men det innebär inte att filmen ska förbjudas på alla förskolor. Vi kan inte förbjuda alla filmer och alla böcker för alla barn. Vem ska då bestämma vad som är lämpligt?

På mitt jobb så är det många elever som inte firar jul, ska vi förbjuda alla böcker om jultraditioner och tomtar? Det finns föräldrar som inte vill att deras barn ska vara med när man ska lära sig om kroppen och sexualitet i skolan. Ska vi förbjuda allt som kan framkalla någon form av obehag? Ska vi införa fler åldersgränser? När är ett barn gammal nog att möta obehag?

Jag vet att jag som förälder inför restriktioner när maken och jag anser att våra barn inte är mogna för något. Till exempel så har de inte fått se Harry Potter filmerna innan vi har läst böckerna. Man kan tala om rätt eller fel, men jag tror att det är omöjligt att helt avskärma sitt barn från obehagliga känslor. Då får man nog bo på en öde ö.

Små barn möter också obehag, både hemma och i sin vardag. Man kan självklart prata om att man kan använda andra pedagogiska verktyg än film, men att förbjuda detta media är helt galet. Det berikar knappast barnen, snarare tvärtom. Svåra ämnen ska diskuteras, precis som alla andra teman som man använder sig av i förskolan, i skolan och förhoppningsvis i hemmet. Att lära sig att man kan göra fel och sedan göra rätt, precis som  i ”Alfons och odjuret”, är oerhört viktigt att lära sig. Jag är mest förvånad över att Skolinspektionen av alla myndigheter tycker att detta förbud är en bra lösning på problemet. Kanske borde politiker, pedagoger och föräldrar sätta sig in i styrdokumenten för förskolan innan man går in och förbjuder ett pedagogiskt verktyg.

Annonser