Halvvägs genom semestern och jag börjar känna mig så där härligt icke närvarande. Jag behöver de där första minuterna på morgon med att lokalisera vart jag är, vilken dag det är och vad vi skall hitta på under dagen. De första tre veckorna har vi befunnit oss i Frankrike och njutit av solen, poolen, siesta, böcker, vin och spelande av diverse sällskapsspel. Första platsen i bokhögen är denna gång delad mellan Hustvedt och Barnes, hittills bör det tilläggas, för det finns alltid utsikter för att det finns något oläst som slår allt som man tidigare har läst.Barnen har blivit pepparkaksfärgade och sjukt duktiga på att dyka. 

I en vardag som aldrig lugnar ner sig, där tempot slår oanade rekord för varje vaken sekund, så är det egentligen märkligt att man kan koppla av totalt när man har semester. Men det kan jag och det är skönt. Jag tror att det är det som gör den stora skillnaden i slutändan, om jag inte kunde ”logga ut” ibland, så tror jag att jag hade gått under. Det är bara det är när man är mitt uppe i det där kaoset, så tänker man bara på nästa steg och inser inte alltid hur hysteriskt det lätt kan bli. Men i efterhand är det lättare att se varför det är specifika saker kan bli det som får hela bägaren att rinna över. 

I mitt fall är det så att mitt närminne slutar att fungera när jag är stressad. Därför åkte jag iväg på semester utan de två av de viktigaste sakerna, som tur var så fick jag med mig ungarna, biljetterna och passen. Men hur kan man glömma nycklarna till huset i Frankrike hemma? Det var bara tur i oturen att svär föräldrarna skulle tillbringa våra första dagar där tillsammans med oss. Det andra jag glömde var min Amazon Kindle och det har gjort att jag har varit hänvisad till att läsa pocketböcker istället. Två ödesdigra saker att glömma med andra ord. Stress är inte bra, men det är semester.