I helgen sov bästa kompisarna över för första gången hemma hos oss. Det var mycket stort för alla involverade. Fyra Knattar i åldern 4-7 år och så jag då, den något oroliga mamman. Vi började i trädgården med att spla kula och frisbee. Därefter var det Nintendospel, pizza, legolek, pyjamas på, Pokémon film med saltapinnar och grillchips, kvällsfika, fyra godnattsagor och sömn. Klockan nio var det ro i lägret. Jag andades ut, lite torr i halsen av att ha betat av fyra böcker och var mycket förvånad över hur smidigt allt hade gått. Vi hade faktiskt haft en riktigt rolig eftermiddag och kväll, mycket lite bråk och jag hade tjuvlyssnat på deras djuplodande samtal när de tittade på Pokémonfilmen. Jag undrar om inte jag hade varit mest bekymrad över hur det skulle gå av oss alla fem.

Eftersom jag av gammal vana alltid förutsätter att det skall gå åt skogen, så betämde jag mig för att så här lätt kunde det bara inte gå, med andra ord var jag övertygad om att det skulle bli en orolig natt. Men det blev det inte, om man bortser från att gästerna vaknade klockan sex, vilket vi vanligtvis inte gör när vi är lediga, så gick det otroligt smidigt. Framförallt var jag förundrad över att de är så otroligt samspelta alla fyra. På morgonen blev det mer legolek, frukost och sedan spelade vi Åsnespelet, en ny favorit som vi inhandlade i påskas.

På söndagen kom gästernas mamma, picknickkorgen packades och vi cyklade allihop till Folketspark för lekplats ute och inomhus, samt gemensam lunch. Jag blev förärad med sommarens säsongsmugg från Mumin och kände mig både generad och tacksam. Jag var glad över att detta nya stora steg i Knattarnas liv hade varit ett äventyr som jag hade fått vara med om. Vi har sovit över i kompisarnas sommarstuga tidigare men då har alla fyra föräldrarna varit med, så det här var första gången på riktigt. Det var spännande.

På kvällen när vi skulle somna var telingarna fullständigt utpumpade. Men det hade verkligen varit spännande och det var något som jag förstod skulle efterföljas av många liknande strapatser, för det sita som sjuåringen sa var: ”nästa gång sover över, så skall vi dricka chokladmjölk till kvällsfikat, för det glömde vi denna gången”. Det är tur att man inte bränner av alla trumfkort första gången.

Annonser