Jag har en kluven personlighet, ett såkallat personlighetsdrag. Å ena sidan är jag en ganska lat människa, jag tycker om att sova, mycket, ofta och länge och älskar verkligen att bara slöa och sträckläsa böcker. Men å andra sidan är jag en ohyggligt rastlös person som helst har femtioelva projekt på gång samtidigt, både vad det gäller jobb och privatliv. Jag planerar och planerar och allt skall hända på en gång. Det kanske fungerar bra när man bor själv, men jag har samtidigt en förkärlek för att involvera halva bekantskapskretsen och halva familjen, för att mina infall skall fungera.

Jag funderar på att måla om hemma, först var det bara fönsterkarmarna, sedan blev det vardagsrummet och sedan kylen har gått sönder har även köket blivit inkorporerat i dessa planer. Mitt i allt detta planerande, så skall möbler flyttas hem från Rotterdam, en bil skall bokas, lådor skall packas och två barn skall samtidigt passas. En av mina kusiner skall hjälpa till att måla om, min make har fått det ädla arbetet att köra hem sakerna i den inhyrda bilen, eventuellt i sällskap av antingen sin far eller en vän, eftersom vårt äldsta barn är otoligt bilsjukt och tanken på att vi fyra skulle köra med ett möbellass på Autobahn verkar som ett fullständigt vansinnigt projekt. Ungen skulle säga ”jag har ont i magen” och spy en gång i kvarten, personligen når jag inte ner till gaspedalen i den största av de bilar man kan köra på ett vanligt körkort, så inte vet jag vad jag skulle vara till för nytta vad det gäller avlastning. Det hela skulle vara som en bisarr kombination av ”Vi hade iallafall tur med vädret” och ”Terror på Elmstreet”, redan innan vi hade fått in allt skit i bilen.

Förra året när vi skulle köra från Frankrike till Holland, så skulle vi åka tidigt på morgonen. Maken hade lyckats övertala oss till att det vore härligt att köra bergsvägen tillbaka, se på soluppgången och färdas i sakta romantiskt mak upp för de slingriga vägarna. Jag var ganska tveksam till att börja med, med tanke på att både äldsta barnet och jag har tendens till illamående. Men till slut var vi enade om att det skulle bli ett härligt och vackert avslut på semestern. Vi fyra i en bli på de öde vägarna, de hissnande utsikterna och färden hem. Jag tror att vi kom 2 km innan vi hörde ett kvävt ”jag har ont i magen” från baksätet. Både maken och jag försökte övertala barnet om att det inte var fallet, åksjuketabletter hade ätits och nu gällde det bara att titta rakt fram och följa vägen. Efter ytterligare 1 km bilfärd kaskadkräktes ungen. Efter avtorkning av bilstol, så fick barnet sitta halvnaket på ett badlakan, bilen stank, därför vevades rutorna ner eftersom AC:n inte kunde avhjälpa problemet. Efter ett oräknat antal ytterligare vomeringar på kort tid, var magen slutligen tömd och vi var helt förkrossade över det slut den semestern fick.

Vad det gäller flytten hade jag först involverat min arme styvfar i projektet, han och maken skulle ut och åka bil var det tänkt, men så gick han och bröt armen och därför blev det med ens viktigt att smida nya planer. Men nu när maken ändå kommer hem, så tycker jag att han kan hjälpa till med lite av mina renoveringsplaner. Han kommer säkert att vara pigg och utvilad efter att han har kört en sisådär 150 mil med möbler och jag är övertygad om att han kan åtminstone lägga in ett nytt golv i köket och kanske borra upp lite nya köksskåp. Han är inte helt såld på idén, bör tilläggas. Han tycker alltid att jag har nya skruv- och borrprojekt på lut när han är i hemma, jag tycker att han överdriver en smula. Vi är lite oeniga i saken. Vi kommer säkert på en lösning om han tar med sig borren och övriga verktyg som behövs i möbellasset. Tror jag.

Som ni hör så har semestern med bad, sol, lata dagar med läsning tagit slut. Nu skall det hända saker minsann. Men först får vi nog hitta en datum för flytten, boka en bil och bestämma vilka möbler som skall flyttas. Sedan skall jag ringa kusinen och se när hon kan tänka sig att komma och måla tillsammans med mig, kolla med mamma om hon kan vara barnvakt och fundera på vart vi skall uppbevara möblerna medan mina renoveringar skall fortlöpa. Jag kommer garanterat att vara hur outvilad som helst när jag skall börja jobba.

Dessutom hade jag helt fel i mitt förra inlägg angående att inget hade hänt när vi hade varit på semester förutom att Michael Jackson hade gått bort. På Facebook har jag nu läst mig fram till att det är en massa husköp på gång i bekantskapskretsen, i Aftonbladet meddelades det att Glenn Hysén går på A-kassa, Filippa Reinfeldt är sugen på fler barn samt att, Linda Skugge skall sluta skriva och Viktoria Beckham har tagit bort sina bröstimplantat. Det är ju inte utan att man undrar vad jag har gjort på semestern som har levt så oinformerad i drygt två veckor…

Annonser