Jag lider av höst och vinterdepressioner, min hjärna tycker om ljus, annars tycker den att jag borde gå i ide. Sedan många år tillbaka får jag ljusterapi på recept, i år har jag redan förbrukat min kvot. Sommaren regnade till stor del bort och trots att jag är en ytterst duktig flicka som äter vitaminer, motionerar, vistas mycket utomhus och ser till att få tillräckligt med sömn, så känner jag mig för tillfället, försatt i ett komatillstånd. Jag är avtrubbad, lättirriterad och tycker att de flesta saker som sker runt omkring mig är ganska meningslösa. Jag måste hela tiden påminna mig själv om att jag skall tänka positivt, inte fördjupa mig i världens elände och försöker frenetiskt trycka på min inre energiknapp, som verkar har blivit utsatt för sabotage och därmed inte fungerar. Jag vet att jag behöver mycket ljus, samtidigt ger jag mig själv kontraorder och vill ha släckt överallt, jag beter mig som en förvirrad mullvad. Kort sagt jag vet vad jag behöver, men det finns små möjligheter att påverka just de yttre omständigheterna när man råkar vara bosatt i Skandinavien under vinterhalvåret och inte blir det bättre av att det inte ens finns någon snö som lyser upp.

Igår fick jag hem ett nytt nummer av “Må bra”, jag fick en prenumeration i födelsedagspresent av några oerhört snälla kollegor, i tidningen fanns det en artikel om ett nytt hjälpmedel för personer som hade problem med vinter depressioner. Normalt sett får man, liksom jag recept på ljusterapi och uppmanas till att ha mycket lampor hemma och på arbetsplatsen, äta vitaminer, motionera, vistas ute, putsa fönstren för att få in mer dagsljus och så vidare. I Finland hade man nu forskat fram en liten manick som hette Valkee, det ser ut som en liten MP3 spelare, men istället för att föra in ljud i hörselgångarna så för apparaten in ljus. Ljusterapi i öronen med andra ord, låter hur märkligt som helst. Ivrigt slängde jag mig över datorn efter att ha läst färdigt artikeln, jag ville se om jag kunde hitta mer information om Valkee, ringde till och med och involverade in maken i letandet efter information. Om det nu fungerar så är jag mycket intresserad av att prova och se om detta kan underlätta mitt sinnelag under vinterhalvåret.

Min första negativa reaktion var när jag insåg att man i Sverige säljer produkten i hälsokostbutiker och inte som i Finland på apoteket. Varför då? Undrade jag lite pessimistiskt, kan det vara så att metoden är så ny och obeprövad att man inte släpper in den i sortimentet på apoteket? Finns det dolda bieffekter och vilka är de isåfall? Ju mer jag grävde i ämnet, desto mer insåg jag att denna fantastiska pryl borde gå att hyra på prov på sjukhuset, precis som TENS-apparatur och bröstpumpar, jag satte genast upp på min lista att ringa till min läkare direkt dagen därpå och fråga. Lite bekymrad kände jag mig dock eftersom jag spontant kände en viss oro över att stoppa in lampor i öronen utan att veta om det bevisligen fungerar. Det där med hälskoståterförsäljare var också lite skumt. Inte för att jag tror att allt som finns i sådana affärer är skräp, men så här långt i mitt liv har jag endast köpt schampo, fastepaket och vitamintabletter på dessa inköpsplatser, aldrig något så kostsamt som en Valkee.

Jag vill alltså först prova innan jag hostar upp 185 euro och jag tror knappast att kedjan Life kommer att låna ut den och låta mig byta öronvax med andra personer, alltså får det bli till att fråga farbror doktorn. Min läkare meddelade att Valkee inte fanns till utlån, att det fortfarande håller på och testas i Sverige och det är därför som det endast finns återförsäljare inom hälsokosthandeln. Samme person uppmuntrade mig dock att köpa en och senare meddela om jag tyckte att det var bra. Nu har jag alltså två funderingar vill jag vara en högst privat försökskanin som kör in ljus i öronen, utan att veta om det har skadliga bieffekter för min hjärna och vill jag hosta upp 185 euro för detta individuella expriment? Jag undrar om jag kanske skulle fråga min chef om jag skulle kunna få använda mina friskvårdspengar till det detta expriment, så att jag åtminstone blev en lite mindre fattig laboratorieråtta.

Jag drar mig dock en smula för att dra in min chef i detta, jag vet inte hur jag skall lägga fram det på ett snyggt sätt, jag har inte berättat att jag går i ljusterapi då det känns som en ganska privat angelägenhet. Om jag nu går in till honom och säger: “jag skulle behöva köpa en apparat för 185 euro som skickar in ljus i öronen på mig, för att jag skall kunna kontrollera min vinter depression, är det okej att använda mina friskvårdspengar?” så tror jag att han förmodligen skulle klassa mig som ännu mer märklig, än han redan tycker att jag är, även om han aldrig skulle uttrycka sig om mig som “märklig”, snarare som “spontan” eller “temperamentsfull”. Jag kanske istället borde ansöka om att få det som ett hjälpmedel som skulle underlätta min arbetsmiljö, som till exempel att man behöver ett ergonomiskt skrivbord eller en fotpall. Frågan är väl bara hur man skulle kunna motivera det på ett bra sätt: “jag behöver ljus i öronen, då min omgivning känns för mörk, speciellt på min arbetsplats.” Nja, det tål helt enkelt att funderas på några rundor till.